 |
| The Drums trivs bäst i sin egna värld |
| När The Drums började spela tillsammans trodde de knappt att någon ens skulle få höra låtarna. Ändå blev de ett av 2010:s mest omtalade band, och själva tycker de att de fått för mycket uppmärksamhet. Musiklandet träffade bandet som numera är en trio när de i december besökte Stockholm. |
|
De tre medlemmarna Jonathan Pierce (sång), Jacob Graham (gitarr) och Connor Hanwick (trummor) har nyss fotograferats och alla besöker toaletten förutom trummisen Connor som slår sig ner vid ett bord inne på Debaser medis. Vi småpratar och han minns sist de var här då de spelade på Way Out West i Göteborg. Han ser fram emot kvällens spelning som är bandets första i Stockholm.
Snart är alla tre medlemmarna samlade runt bordet.
Ett år av oavbrutet turnerande börjar närma sig sitt slut och de ser fram emot att äntligen få lite julledigt.
- Det har varit nonstop, säger Jonny. Absolut nonstop. Även på våra lediga dagar har vi haft fullt med saker att göra. Vi har haft väldigt, väldigt fullt upp. Men vi är väldigt tacksamma för det, vi klagar inte. Men det kommer bli skönt att komma hem till New York.
- Vi har varit hemma en vecka då och då, men inget långvarigt, säger Connor. Vi har varit hemma kanske sammanlagt 30 dagar det här året. Och en del av den tiden har gått åt till att spela in och göra spelningar. Vi har inte varit precis lediga när vi varit hemma. Så det ser vi fram emot.
Vad gillar ni att göra en normal ledig dag när ni är hemma i New York?
- Haha, jag tror inte vi riktigt vet, säger Jacob.
- Vi försöker nog bara luta oss tillbaka och smälta allting. Försöka uppehålla oss, gå omkring, hälsa på hos folk, säger Jonny och fortsätter:
- Om fyra dagar, när vi är klara med den här turnén, tror jag det kommer bli första gången innan vår allra första spelning som vi faktiskt kommer kunna leva ett någorlunda normalt liv.
- Från vår allra första spelning har det varit nonstop. Vilket är något jag inte tror händer många band och vi var verkligen inte beredda på det. Det kan tära mycket på en, men allt vi fått i genäld, som att få ge ut en skiva fylld av låtar vi verkligen älskar, det är helt fantastiskt. Det är sånt man drömmer om när man är liten. Det är coolt, inte bara det att vi fick ge ut en skiva, utan det är en skiva vi verkligen är stolta över. Som vi har gjort själva. Det gör allting värt det.
Inte alla tyckte det var värt all press och stress med att spela i The Drums. För några månader sen hoppade deras gitarrist Adam Kessler av bandet.
- Ja, han är en loser, säger Jonny med ett skratt.
- Han hoppade av i september någon gång, berättar Conny. Han gav inte riktigt någon utförlig anledning. Så ja, vi har fortsatt utan honom och det har varit helt okej att fortsätta bara vi tre. Mycket känns bättre nu, och vi har en vän som kommit in och spela gitarr för våra spelningar. Det blev aldrig någon stor grej av det.
De har heller inga planer på att ersätta Adam med en ny permanent gitarrist.
- Det är som om någon dödar ens hund, då ersätter man den inte med en ny, säger Connor. Det blir ändå inte samma hund.
- En del gör det, påpekar Jacob. Men… inte alla.
- Det skulle inte bli samma sak, säger Jonny. Det är en lite deprimerande idé att försöka ersätta någon tycker jag. Man får bara klippa banden och försöka fortsätta.
- Vi klarar oss faktiskt bra utan honom, säger Connor. Bara vi tre.
Själva trivs de tre medlemamrna bra med sina liv och ser ingen anledning att sluta. De tycker inte det är något vidare svårt att undvika att bli utbrända när de är ute och turnerar.
- Det är lustigt, vi kan gå runt hela dagarna och känna oss trötta men när det är dags att gå på scen är det någon kemisk eller naturlig mekanism i kroppen som tänder till, säger Jonny och fortsätter:
- Det skulle vara väldigt hemskt att vara på turné och aldrig göra några spelningar. Det skulle vara väldigt deprimerande.
De andra instämmer med ett skratt.
- Tänk om man gjorde en turné utan intervjuer och spelningar…
(skratt)
- Haha, ja, det skulle vara som semester, säger Jacob. Och jag tror inte någon av oss skulle gilla en semester…
De förklarar att de alla blir uttråkade väldigt snabbt. Tiden på turné bjuder inte på mycket ledig tid. Tiden går mest åt att hitta något att äta.
- Vi försöker fylla ut tiden med vad man nu vill göra, säger Jonny. Så vi försöker undvika att bli uttråkade, bara promenera runt kanske. Inget särskilt spännande egentligen. Ta en kaffe.
- Det är oftast så mycket annat att göra om dagarna. Som en intevju, eller fem intervjuer…, säger Jonny och fortsätter:
- En gång gjorde vi en turné där vi fick gå upp klockan 5 för att göra intervjuer ända fram tills eftermiddagen. Och sen göra en spelning och sen göra kanske tre intervjuer efter konserten. Förhoppningsvis slipper vi göra det igen, och jag tror inte vi skulle gå med på det heller.
Något låtskrivande hinns inte heller med när de är på turné.
- Nej, det är ingen bra miljö för oss, säger Jonny. När man är på turné går man bara och väntar på dagens nästa moment och man har inte tid att koppla bort allt annat. För att skriva låtar till ett album krävs det att man känner… att man har.. jag kommer inte på ordet.
- Man behöver nog lite verklig fritid för att kunna skriva en låt, fyller Jacob i. Den fritid man har på turné kan ta slut vilken minut som helst utan någon varning. Så det är ingen bra situation.
- När vi kommer hem till New York kommer det nog ta minst en vecka för att landa och verkligen känna att man är hemma, säger Jonny. För det är en så galen kontrast och det lär ta ett tag att låta allt sjunka in.
Har ni skrivit några nya låtar än?
- Ja, vi har skrivit två låtar till vårt nya album hittills, säger Jacob. Och jag tror de båda är våra favoritlåtar som vi gjort hittills. Så vi är väldigt förväntansfulla inför vårt nästa album. Så snart den här turnén är över kommer vi börja spela in. Förhoppningsvis blir allt lika bra som de första två låtarna.
Vad hade ni för förväntningar innan ni startade The Drums?
- Innan vi startade bandet hade vi inga förväntningar alls, säger Jacob Vi hade aldrig målet att komma till den här punkten där vi är nu. Det enda vi försökte uppå när vi startade bandet var att skriva låtar vi kunde känna oss nöjda med och som vi var stolta över. Vi trodde nog aldrig att någon ens skulle få höra dem. Så det är ganska trevligt att kunna skriva och spela in och ens enda mål är att tillfredsställa en själv. Att inte tänka på vad någon annan någonsin kommer tycka om det. Det är väldigt ohämmat.
De trodde alltså aldrig att de skulle bli ett av år 2010:s mest hajpade band. Själva förstår de inte riktigt varför folk älskar dem så mycket.
- Det är kanske det att vi baserar vårt låtskrivande på låtar som jag tror generellt att folk gillar, säger Jonny.
- ”Out In The Streets” med The Shangri-Las var en låt som verkligen inspirerade oss att starta bandet och jag tycker det är en så klassisk låt. Hur kan man hata The Shangri-Las liksom, det är bara klassiskt, fantastiskt låtskrivande.
- Vi påverkas nog av den typ låtar vi älskar, instämmer Jacob. Nuförtiden är det många som önskar att fler skrev låtar som dem. Jag tror inte det finns jättemycket musik av den typen längre. Visst det finns kanske lite, men den får inte den uppmärksamhet den förtjänar.
- Jag tror riktigt komplex, experimentell abstrakt musik kan vara lite skrämmande för många, säger Jonny. Och kanske är våra låtar så naturligt enkla att det lätt att gilla dem. Jag kan inte se något fel i dem, de är bara pop, helt enkelt.
Tror ni att man någonsin kan få för mycker uppmärksamhet i media?
- Visst, jag tycker vi redan har fått det, säger Jonny och alla.instämmer.
- Vi har aldrig riktigt gillat hur mycket vi plats vi fått där, fortsätter han. Och hur alla måste ha en åsikt. Det har varit så mycket. Det senaste året har varit galet, för ett band som bara skrivit enkla poplåtar. Det var allt vi ville göra, att göra ett album. Och hela världen bara… flippade ut på nåt sätt antar jag.
- Men vi har förblivit desamma, och vi har aldrig komprimissat, vi gör fortfarande det vi vill göra och har gjort från allra första början. Men… vi hade kunnat klara oss med lite mindre press och media.
(skratt)
Skulle ni vilja bli större än vad ni redan är?
- Jag känner mig ganska nöjd med vart vi är. Om det går lite upp eller ner skulle jag vara okej med det också. Jag vill bara få fortsätta ge ut skivor vi är nöjda med, säger Jonny och Jacob instämmer:
- Jag personligen skulle inte vilja bli större än vad vi redan är men jag vill kunna fortsätta ge ut skivor jag gillar. Och det går väl hand i hand. Man kan inte ha det ena eller andra. I alla fall kan man inte kontrollera det.
De är menar att ju fler som känner till en och desto mer folk vet desto mer utrymme finns det för misstolkningar.
- Vi försöker ge ett blint öga till hur folk uppfattar oss, säger Connor. Men vi har ändå märkt i intervjuer och sånt att folk klassifierar eller karäkteriserar oss på sätt som jag inte riktigt tycker representerar oss.
-Yeah. Folk har sagt allt ifrån att vi är modeller som varit på audition för att komma med i ett fake-indieband, säger Jonny. Vi har hört att vi inte spelat in vår musik själva och att några andra gjorde det istället för oss. Och folk har sagt att vi alla surfar. Folk har sagt miljoner saker.
- Det är alltid intressant när folk verkligen antar att man är influerad av en specifik sak, säger Jacob. Och presenterar det för en som om det är ett fakta. Det är som om jag skulle gå fram till en främling och säga ”ditt favoritband är…” vad som helst, du vet? Och det är i stort sett det folk gör med oss hela tiden. Det är lite frustrerande men jag antar att det är vad som händer med nästan alla band.
- Som The Beach Boys. Ingen av oss bryr sig ett skit om The Beach Boys, säger Jacob och fortsätter:
- Folk tror att våra favoritband är antingen Beach Boys eller Joy Division. Men faktum är att jag inte har lyssnat på Joy Division sen jag var 14. Och ärligt talat gillar jag dem faktiskt inte särskilt mycket. Vilket antagligen är det värsta man kan säga, haha.
De är alla överrens om att försöka att inte läsa så mycket om vad folk säger om dem.
- Vi försöker att inte tänka så mycket på hur folk kommer tolka oss heller, säger Connor. Det är inte bra för den kreativa produktiviteten.
- Det skulle vara som att be om att bli galen, instämmer Jonny. Även om det sägs bra saker, tror jag det påverkar en på ett konstigt sätt.
- Särskilt nu när vi ska gå in och spela in vårt andra album, nu vill vi försöka gå tillbaka till vår egna värld. När vi spelade in vårt första album var vi väldigt mycket i vår egna värld och stängde allting ute. Så det är det vi vill göra den här gången också. |
|
  Rosanna Rundlöf 2010-12-26 |
|
 |
|
|
|