Vi sitter i ett rum på Fryshuset och de båda verkar en aning trötta. Särskilt Sam som har så svag röst att man undrar hur den ska bära under kvällens spelning.
De minns sist de var här för nästan ett år sedan, då de spelade med Underoath.
- Det var en rikigt bra spelning, var det inte?, säger Tom.
- Ja, det var den bästa på den turnén, säger Sam.
- Många verkarde känna till oss i jämförelse med de andra spelningarna. Vi hade aldrig spelat här förut så vi hade inga förväntningar men det kom folk som ville se oss och som kunde våra låtar. Så vi är glada att få komma tillbaka.
Hur har den här turnén gått hittills?
- Den här turnen har varit bra, riktigt bra, säger Tom. Jag tror vi delar många fans med Bring Me The Horizon. Så alla turnéer vi gör med dem är bra. Det är alltid en stor möjlighet för oss. Gillar man dem så gillar man antagligen oss också.
De är goda vänner med såväl Bring Me The Horizon som The Devil Wears Prada och Tek-One som också är med på turnén. Den lediga tiden på turné brukar mest gå åt till fotboll.
- Vi gillar att spela fotboll, läsa om fotboll, spela fotbollsspel, kolla på fotboll… Vad som helst som är fotbollsrelaterat. Vi är besatta av fotboll. Och annat än det, inte så mycket. Vi bara sitter och hänger. Försöker fördriva tiden.
Som ständigt turnerande band är de hemma kanske två månader om året. Vad de saknar med att nästan aldrig vara hemma är bland annat riktiga sängar, vännerna, familjen, fotboll, tv, rena kläder. Samt att kunna duscha varje dag. Och deras mammors mat. De 22 och 23-åriga medlemmarna bor alla hemma hos föräldrarna i Brighton.
- Jag älskar att bo hemma, säger Tom. Det är inte ens nån idé att betala för att bo någonstans där man spenderar två månader av året. Men om jag tjänade en massa pengar skulle jag köpa ett hus.
Det var en dag i Australien som Architects kom på titeln till deras fjärde album ”The Here And Now”. Den handlar inte helt oväntat om att leva i nuet och att uppskatta det man har.
- Vi var i ett stadium där vi var gnälliga och klagade över allt vi hade, säger Sam. Vi insåg en dag att vi borde uppskatta allt vi hade för stunden. Det helt enkelt handlar om att leva här och nu. Att leva för det som händer just nu för allt kan förändras över en natt.
- Albumet är definitivt en påminnelse för oss att njuta av det vi gör, fortsätter Tom. Även de stunder som är tuffa eller de som rentav suger. Det kan alltid vara värre. Fast det är inte precis så att vi lever perfekta liv och aldrig klagar. Även om albumet handlar om det så vet vi att vi inte är perfekta och vi är inte glada 24/7. Albumet är bara en påminnelse för oss och för alla som lyssnar på det.
Musikaliskt har de lämnat den mer råare metalcore de spelade förr till ett sound som är betydligt mer melodiskt. Varför ville de göra det?
- Det är väl bara något vi ville göra. Är det inte?, säger Tom och Sam nickar menande.
- Vi brydde oss bara inte ett skit om vad folk förväntade sig eller vad någon ville att vi skulle göra. Vi oroade oss inte över vad våra fans eller någon annan skulle tycka, det var väldigt själviskt egentligen. Vi skrev exakt den skiva vi ville göra. Det har gjort många människor upprörda men we don’t really give a fuck.
Responserna av detta har varit väldigt blandade och kommentarer på internet menar att de nu gör ”music for girls”, att de är sellouts, eller så undrar de när de ska spela förband till Justin Bieber.
- Pff, jag skulle göra det, haha. Jo men det finns en massa små arga skitar på internet, säger Tom.
- De är töntar, säger Sam.
- De är väldigt arga och vissa tycker vi borde ta livet av oss. Men vi bryr oss inte. Jag tror inte någon av dem skulle ha brytt sig om vårt band ändå. Och det finns fortfarande många som gillar vårt band och de blir fler och fler för varje dag. Så jag är inte orolig över de där feta, finniga idioterna som sitter böjda över sina datorer och förolämpar oss.
- Om något så får de oss att skratta. Vi brukar kolla runt och försöka hitta de roligaste kommentarerna.
- Vi kommer antagligen printa ut dem på t-shirts eller något sånt, säger Sam.
Har ni hittat några roliga?
- Det var till exempel någon person som skrev att vi fick Maroon 5 att låta som Mesuggah för att vi är så poppiga nu. Haha. Och vi blir mycket jämförda med Nickelback, säger Tom.
- Det är roligt när någon patetisk liten cunt som bara gillar deathmetal blir galen för att vi börjat använda mer sång.
Jag frågar försiktigt om de inte sett några snälla kommentarer också och alla skrattar.
- Jo det är klart, haha, vi har fått massa snälla kommentarer också. Men på internet just nu är det väl krig mellan fans av det nya albumet och fans av det gamla. Men det är väl bara bra att folk pratar om oss, säger Tom och Sam instämmer.
Man kan undra om det verkligen är säkert att de inte har några ambitioner att nå ut till en bredare fanbase, men det är inget de medvetet jobbar mot.
- Det är inget vi tänker på, om det händer så händer det, säger Tom. Vi skrev inte albumet för att bli ett arenaband. Vi skrev det för att vi ville skriva det. Och om det går bra - coolt. Och om det går dåligt… så splittras vi.
(skratt)
- Det är roligt för att det är sant, säger Sam.
- Man måste skriva vad man vill skriva, man kan inte skriva något för att göra andra människor nöjda. Det vore bara tråkigt. Om det nu inte skulle funka eller om ingen vill se oss längre så är väl det okej, då spelar vi inte längre. Men om folk fortsätter komma, vilket jag är ganska säker på att de kommer, så kommer vi fortsätta.
Vad har ni för ambitioner med bandet?
- Vi har väl i stort sett nått alla mål vi har, säger Tom. Allt vi får nu är bara en bonus. Det går redan bättre för oss än vad vi någonsin förväntat oss.
- Lite mer pengar vore coolt, säger Sam.
- Haha, ja, lite mer pengar, instämmer Tom. Vi är lite fattiga. Jag skulle vilja kunna köpa ett hus till min mamma.
- Jag vill kunna köpa min mamma och pappas hus, säger Sam.
- Vi vill helt enkelt ta över våra familjer.
- Ja. Det är i stort sett det.
Fast självklart vill de dessutom bli större än vad de redan är. Det vill alla, säger Tom.
- Alla som säger att de inte vill det ljuger. Ingen vill vara i ett band och spela inför tio personer om dagen. Alla som säger det…
- … försöker bara spela coola, fyller Sam i. Men de låter inte coola, de låter som idioter.
- Vi tänker inte på hur stora eller populära vi är eller hur många som gillar oss. Men självklart - om det var ett val mellan att spela på en pub eller bar inför tio personer eller en arena inför femtontusen personer och tjäna miljontals pund skulle vi antagligen köra på arena-varianten, säger Tom med ett skratt.
- Visst finns det folk som ljuger men vi kommer inte göra det. Klart vi vill att det ska gå bra för oss. Det vill alla i livet vad den än gör. Man startar inte ett företag och hoppas på att det går skit. Eller att man inte ska skaffa några pengar och att man ska driva företaget i källaren för resten av sitt liv. Självklart vill man bli framgångsrik oavsett vad man gör.
Hur kommer det sig att ni spelade in nya skivan i USA?
- Vi spelade in våra tre tidigare skivor i England, men ville göra någon förändring för det kändes som ett viktigt album, säger Tom. Vi gillar Steve Evetts produktioner och han bor i LA så vi åkte dit och jobbade med honom i sju veckor.
- De var nog bra för oss att göra något annorlunda. Jag tror många tror vi åkte dit för att spela flashiga men vi hatar USA! Haha!
Varför hatar ni USA?
- Det är en lång historia…, säger Sam
- För att vi är engelskmän. Haha. Vi skulle mycket hellre spela in det i Brighton, men vi ville ha Steve. Han var den producent vi ville ha mer än någon annan.
De har turnerat flera gånger i USA men varje gång har varit en stentuff utmaning. De menar att de ännu inte lyckats få någon fanbase där.
- Så är det men jag önskar att det var ett skämt, säger Sam.
- USA är nog det enda stället i världen som inte förstår sig på Architects, säger Tom. Vi har gjort fem turnéer där men varje gång är som att börja om på nytt.
- Att turnera USA är för oss det mest brutala man kan göra. Sova i en van och förlora tusentals pund. Spela inför folk som inte bryr sig ett skit. Äta skräp, inte sova, köra hela nätterna.
- Det är därför vi älskar det.
Det låter som att ni inte vill tillbaka...
- Nä, säger Sam.
- Vi kommer komma tillbaks, säger Tom. Man kan inte precis ge upp så det är bara att fortsätta.
Vad annat är svårt med att vara i ett band?
- Vara hemifrån, säger Tom. Vara borta från vänner och familj. Fast den här turnén är bra för vi har vänner med oss. Men att vara borta från familjen är antagligen det värsta. Och om man har flickvän. Men vi har alla blivit dumpade så det är ju inget problem, haha!
Har era föräldrar någonsin försökt få er att skaffa ett riktigt jobb?
- Nä, våra föräldrar älskar det vi gör, säger Tom.
- Våra föräldrar är supercoola med det och stöttar oss alltid, säger Sam. Min mamma och pappa gillar verkligen den nya skivan.
- Huvudsakligen den nya, skämtar Tom och fortsätter.
- Haha, nej men de älskar det, de har inga problem med vad vi gör. De ser oss spela i England där spelningarna är mycket större än annars så de tror typ vi är stora stjärnor, haha! De ser oss aldrig spela inför folk som inte bryr sig ett skit. Som i USA. De ser bara den bra sidan. Min mamma driver vår webshop och pappa är nog ett av våra största fans. Vi får mycket stöd från allas familjer. De skulle aldrig drömma om att få oss göra något annorlunda.
- - -
Architects är aktuella med ”The Here And Now”.
|