|
|
 |
 | Relaterade inlägg |  |
|
 |
| Externa artistlänkar | |
|
|
|
|
|
|
|
| White Lies fortsätter att växa |
| White Lies landar för första gången i Stockholm med sin egna turné och till ett i sista stund slutsålt Berns. Efter drygt ett års turnérande med spelningar i princip varje dag och långa turnéer som förband till Coldplay och Kings of Leon kan man ana att de antingen är fruktansvärt slitna och utbrända, eller helt enkelt bara uppvärmda, taggade och ja, bättre än någonsin. Det visar sig vara det sistnämda. |
|
Alternativrocktrion från London inleder med ”Fairwell To The Fairground” för att sedan spela faktiskt alla låtar från sin första och enda skiva ”To Lose My Life”. Det är lite så man önskar att de hade mer låtar än 11 att välja på, få skivor har så pass starka låtar att det inte blir uppenbart ojämnt när skivans mer anonyma låtar tvingas väga upp storheter som ”E.S.T.” och ”Unfinished Business”.
Även Talking Heads covern ”Heaven” hinns med och så även b-sidan ”You Still Love Him”, som presenteras av sångaren Harry McVeigh som en väldigt gammal låt. Kanske är det en av deras bästa låtar, så man kan undra varför den inte är med på skivan? Den är inget annat än sagolikt bra. White Lies gör sig överlag verkligen bra i den sagolika atmosfären på Berns, och det hela känns rent utav filmiskt.
Om man jämför med årets Hultsfredsspelning, för även om den självklart var bra, försvann de liksom där någonstans i regnet och leran. White Lies’s musik känns inte riktigt som gjord för festivaler, men passar däremot perfekt inramad av maffiga ljuseffekter bland enorma ljuskronor i miljöer som Berns. Vilken stor skillnad emellan de två spelningarna egentligen, och inte bara miljöerna, utan White Lies som band tycks bara utvecklas och mogna mer och mer för varje spelning. Man kan nästan inte tro att medlemmarna inte är mer än 21 år gamla.
Jag hoppas att att de heller aldrig blir ett arenarockband för de stora festivalscenerna, men om de fortsätter växa i den här takten är det inte alls långt borta. Egentligen är de kanske redan där.
De avslutar med ”Death” och spelningen är fulländad. Det är nära till full pott på betygsskalan, men jag tror vi sparar 5:an till nästa gång. För en nästa gång blir det med all säkerhet, och det finns nog oändligt mycket kvar av White Lies som vi ännu inte har sett. |
|
  Rosanna Rundlöf 2009-11-08 |
|
|
|
|
|
|
|