|
|
 |
 | Relaterade inlägg |  |
|
 |
| Externa artistlänkar | |
|
|
|
|
|
|
|
| Förenande och fantastiskt |
|
|
Jag har svårt för In Flames. Fruktansvärt svårt. Trots att jag vet att gruppen är Sveriges mest talangfyllda moderna band och upphovsmakarna bakom Göteborgs-death metal har jag aldrig kunnat svälja bandets senare plattor. Skivor som "Come Clarity", "Reroute To Remain" och "Soundtrack To Your Escape" hyllas av alla. Verkligen alla. Det är som om det ligger en sorts masspsykos över hela svenska befolkningen. Kritiker och hardcore-fans håller varandra om axlarna och skrålar tillsammans. Hur ofta händer det? Men In Flames vet tydligen hur man ska sy ihop ett vinnande koncept som tilltalar tonåringar, kulturtörstande kritiker och oldschool-dödsrockare, utan att grupperna kommer i konflikt med varandra. Alla listplaceringar och utmärkelser de senaste fem åren bevisar det.
Men sen kommer det till liveshowen, och där visar In Flames musklerna. Från första början går bandet in och visar att det är de som äger kvällen. Och de gör det med ett alldeles speciellt och oväntat trumfkort. Bakom den påkostade ljusshowen, de processerade ljudspåren och mullrande gitarrerna visar de att de är helt vanliga, goa gossar i hårdrockskostym. Ta Anders Fridéns mellansnack, till exempel. Inte en enda gång under konserten drar han igång några trista klyschor om trogna hårdrocksfans, skriktävlingar eller machodravel om bandets framgångar. In Flames är naturliga. Inte sådär tråk-naturliga, utan angeläget naturliga. Plötsligt känns det som att han är en gammal klasskompis alla hade i grundskolan. Den där polaren som stoppade alla bråk och fick alla att må bra. Just den känslan existerar under varenda sekund av In Flames konsert under fredagen. Mer behövs inte för att skapa en lyckad spelning.
Sen kan jag tycka att det är trist att In Flames inte vårdar sin gamla katalog lika bra som sina nya verk. Att höra låtar från Lunar Strain och Subterranean-EP:n hade varit alldeles underbart och jag är övertygad om att de hade låtit bra trots flera år på nacken. Men resten av publiken är fullständigt nöjd med låtlistan, och att inte tillgodose fansens krav hade varit främmande för In Flames. Ödmjukhet och självförtroende är en vinnande kombination. Och kryddat med några listettor fungerar det ännu bättre. |
|
  Linus Olsson 2009-07-14 |
|
|
|
|
|
|
|