|
|
 |
 | Relaterade inlägg |  |
|
 |
| Externa artistlänkar | |
|
|
|
|
|
|
|
| Arvikas första svängom! |
| Svenska The Sounds får äran att inleda på Arvikafestivalens största scen - och dem gör det med bravur! De bjuder på Arvikas första riktiga svängom och sätter upp ribban för följande band. |
|
The Sounds är Arvikastammisar vid det här laget. Det är kanske inte så konstigt då skåningarna är ledande inom den svenska dansanta musiken, åtminstone sett med kommersiella ögon. Populariteten har tagit dem hela vägen till festivalens största scen, Vintergatan, och där öser dem på i värmen. ”Ja, jävlar vad varmt det är!” utbrister frontpersonen Maja Ivarsson flera gånger.
Och jag kan bara hålla med! Det krävs ingen energi för att få publiken uppvärmd – de kokar redan och är sånär överkokta. Men The Sounds sparar inte på krutet utan inleder distinkt med sin dansanta rock och man vill bara dansa, dansa, dansa, men hindras alldeles för ofta utav värmen. Bra är det dock, förbannat bra! Maja Ivarsson är den ultimata frontpersonen då hon sjunger utan några som helst svackor och dessutom är hon förbannat vacker. Jag kan tänka mig att varenda tjej som står och kollar på är avundsjuk att dem inte råkar vara henne.
Inte för att de andra i bandet är särskilt mycket sämre, synthkillen, Jepser Anderberg, är sexig så det räcker och blir över och han får ut fräna ljud ur sitt instrument mest hela tiden. Spår som ”Hit me!” och ”Hope you’re happy now” som kanske inte är mästerverk på skiva växer verkligen live. Det är tydligt att The Sounds ska upplevas på detta sätt. Dagsljuset hindrar dem inte från att göra en makalös show!
När två hitlåtar slängs av efter varann, den fantastiska ”Rock n’ roll” och hoppvänliga ”Seven days a week” är stämningen på topp. Visserligen är den sistnämnda knappast fläckfri för dagen, men publikfrierierna av Maja och responsen som följer får dessa fakta att blekna. Det är förbannat kul att se The Sounds live! Tyvärr förloras toppbetyget då The Sounds fokuserar på fel saker, som hip-hopbeats och kärleksballad i form av ”Home is where you’re heart is”. I avslutningen ”Living in America” är dock ordningen återställd. |
|
  Jacob Ottoson 2009-07-03 |
|
|
|
|
|
|
|