|
|
 |
 | Relaterade inlägg |  |
|
 |
| Externa artistlänkar | |
|
|
|
|
|
|
|
| Snudd på magiskt! |
| Nine Inch Nails kanske sista Sverigespelning får en att redan börja fundera på comeback. |
|
Det var mycket snack om denna spelning redan innan dess uppkomst, den spelning som skulle kunna komma att bli bandets sista i Sverige. Nine Inch Nails planerar nämligen att lägga projektet på hyllan för ett tag.
Och vi vet ju hur det brukar gå. Det är sällan man får sig en comeback, och kommer den så kommer den alldeles för sent, när bandet inte längre kan prestera på topp och göra sig själva till rättvisa. Somliga kanske skulle påstå att Nine Inch Nails redan passerat det datumet, tiden då dem var som allra bäst. Det är ju trots allt 21 år sedan uppstarten.
Sista spelningen, passé eller inte, det är något magiskt över det som sker på Vintergatans scen denna julinatt. En gnistrande ljusshow kombinerat med det avskalade sound mitt uppe i industrirocken, en bedrift som bara Nine Inch Nails kan få till, gör att man hamnar som i trans. Pianoslingor varvas med farliga gitarrsolon och Ilan Rubin är, trots sin ungdom (21), en utav de bättre trummisarna som existerar idag.
Nine Inch Nails signum för kvällen är känsla och känslorna klistrar sig verkligen fast. ”March of the pigs” och ”The wretched” är bara två utav guldkornen och låtar som man aldrig trodde skulle få höra live. Men efter 21 år fortsätter Nine Inch Nails att överraska. Visserligen är avslutningen ”Hurt” kanske inte det mest oväntade kortet, men den är förstås obligatorisk på en sådan här hej-då-spelning. Tråkigt är dock - och förödande för spelningen - att det blir lite väl många upptempo-låtar mot slutet, som ”Wish” och ”The hand that feeds”, och när Nine Inch Nails enda egentliga kommersiella hit räknas som upp-tempo förstår ni att det är signerat avskalat för kvällen.
Bäst är förstås besten och frontmannen Trent Reznor själv, som är ofelbar och aldrig gör en tabbe. Han sjunger hur vackert och rent som helst och det är en skam att en sådan ikon ska trappa ner. Äsch, vi får hoppas på en comeback trots allt, hur illa det än står till med Trent & Co. Sådana här band växer verkligen inte på träd. |
|
  Jacob Ottoson 2009-07-03 |
|
|
|
|
|
|
|