|
|
 |
 | Relaterade inlägg |  |
|
 |
| Externa artistlänkar | |
|
|
|
|
|
|
|
| Ett spektakel att beskåda |
| bob hund drabbas både av ljudproblem och oväder men lyckas trots det med bedriften att sprida såväl politiska budskap som sprudlande glädje. |
|
Det börjar inte alls på bästa möjliga sätt för bob hund. När de ska inleda med en av deras absolut bästa låtar ”Tinnitus i hjärtat” strular ljudet och det dröjer nästan hela låten innan missödet är återställt. Där kunde dagen ha varit förstörd för herrarna på scen, men så är de ju ”världens lyckligaste olyckligaste band” också. Så nej då, hundarna tar nya tag och fortsätter med för ögonblicket passande ”Bli aldrig som oss, bli värre!” och ”Pratstund”. Just det senare låtvalet skulle kunna vara en personbeskrivning av frontmannen Thomas Öberg, som faktiskt känns bättre på att prata än sjunga. Så fort han öppnar munnen vet man att han har något genomtänkt och vettigt att säga. Han bjuder på många skratt.
Thomas Öberg är i och för sig ett spektakel i sig att se på, men alla hans dansmoves, den mystiska masken och inte minst hans politiska slagdängor. Han upprepar flera gånger, högpolitiskt, att det är vi som ska ta över och förändra denna ruttna plats kallad jorden, men är samtidigt inte sen att påpeka att det är bob hund som bestämmer.
Och visst är det hundarna som bestämmer! De spelar sin indie- och progressiva musik precis som dem vill och stannar upp och fortsätter konserten precis när dem vill. Men jag älskar det! Problemet är att låtarna ofta blir för långdragna och ibland lite enformiga, som horribla ”Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk” och inte heller så vackra ”Mer än så kan ingen bli”. Ärligt talat är det sällan en hel låt glänser, utan oftast bara frekvenser av den, men ”Den lilla planeten” räcker faktiskt hela vägen mitt i det fallande regn. Och trots att regnet precis börjat tillta går man ifrån spelningen med ett leende på läpparna. bob hund är verkligen en attraktion i sig! |
|
  Jacob Ottoson 2009-07-03 |
|
|
|
|
|
|
|