 |
| Ett bevis på storhet |
| Gammal i gemet men fortfarande ung, listetta i UK, Letterman, Madonna-turné och alltid lika het. Men hon är vår och bevisar i Slottskogen varför hon aldrig lämnar toppen. |
|
Kleerup tar plats bakom trummorna och strax därefter kommer hon ut på scen, precis så där kaxig, konstnärlig och skitsnygg som vi vill ha henne. Robyn dansar så att den rödrosa svävande kreationen fladdrar och den lilla lila hatten flyger av. Hon sjunger så att hjärtat hoppar och håret krusar sig i nacken. Hon bränner till med ”Who´s That Girl” och hela mitt jag exploderar i Robynism när hon snyggt mekaniskt slår på trummorna därtill. Hon tillägnar ”You Can´t Handle Me” till alla killar som tror att de är något, men inte är det – och publiken fullkomligt vrålar.
Robyn har med sig många fina vänner på scen, utöver Kleerup. Mapei gör ett färgglatt besök men förvånar med en tveksam sånginsats. Tillsammans med Lykke Li och iförda svarta, transperanta burkor sjunger Robyn en vacker duett och stämningen går från andligt stillsamt till ljudmässigt massivt när tempot ökar. ”Be Mine” sjunger hon själv och den är bättre än någonsin när den går spikrakt in i mitt hjärta. Tillsammans med Röyksopp som hoppar upp på scen i mantel och rymddräkt lever hon runt på scen och verkar ha sanslöst kul. Robyn gör och kan allt. När hon visat det, halar hon fram Dr. Alban och försäkrar publiken om att det inte är av ironiskt slag. I ”Every Heartbeat” fullkomligt exploderar scenlivet och konfetti sprutar ut över publiken. När man tror att hon, vår egen superstjärna, toppat alla toppar bländar hon Göteborg, som i ögonblicket känns som hela världen, med en glittrande tappning av ”Show Me Love” och bevisar att hon är en av de största vi har. Det enda jag saknar är oändlighet, att konserten aldrig ska ta slut. |
|
  Carolina Palmqvist 2009-08-24 |
|
 |
|
|
|