| Lykke Li är för dagen klädd i en stor svart tältliknande skapelse matchat med en svart mössa. Med sin unika karisma och stjärnglans är hon enligt mig bortom all konkurrans som vår bästa kvnnliga artist, men det här spelningen når aldrig upp till de höjder som den skulle kunna göra. Hon gör en klart godkänd spelning, men det känns som att man väntar och väntar på något som aldrig kommer. Lykke Li är en lite för säker bokning, har man sett henne förut så vet man vad man får och just därför blir det aldrig särskilt spännande. Ibland är det till och med ganska intetsägande. Det är mest i sina mest publikfriande låtar som ”Little Bit” och ”I’m good, I’m gone”, och förstås Kings of Leon-covern ”Knocked Up”, som det verkligen tänder till. Annars så är det i de mer anonyma låtarna farligt nära att publiken tappar intresse, lite synd att det är så det ska kännas så pass tidigt i en artists karriär. Kanske är man lite bortskämd eftersom Lykke Li är en sån självlysande stjärna, men just det här dagen finns det där lilla extra helt enkelt inte där. |