 |
| |
 |
 | |  |
|
|
| Retro | Artikel |
|
|
|
|
|
 |
|
Just As Good As It Gets!
SCCD 1122 Great British Skiffle 1948-56
SCCD 1123 Lonnie Donegan – The Original Skiffle Recordings 1953-56
SCCD 1124 Great British Rock ‘n Roll 1948-56
SCCD 1125 Rockabilly – Just About As Good As It Gets
SCCD 1140 Chris Barber – Just About As Good As It Gets
SCCD 1141 Ken Colyer – Just About As Good As It Gets
SCCD 1142 Humphrey Lyttelton – Just About As Good As It Gets
SCCD 1143 Great British Traditional Jazz – Just About As Good As It Gets
SCCD 1144 Acker Bilk& His Paramount Jazz Band – Just About As Good As It Gets
SCCD 1145 Great Rockabilly – Just About As Good As It Gets Vol. 2
SCCD 1146 Great British Rock ‘n Roll – Just About As Good As It Gets Vol. 2
SCCD 1147 Great British Skiffle – Just About As Good As It Gets Vol. 2
SCCD 1170 Great Rockabilly – Just About As Good As It Gets Vol. 3
SCCD 1171 Greatest British Rock ‘n Roll – Just About As Good As It Gets Vol. 3
SCCD 1172 Great British Skiffle Vol. 3
SCCD 1173 Great Rock ‘n Roll Instrumentals
SCCD 1188 Great British Rock ‘n Roll Instrumentals
SCCD 1189 Great Rock ‘n Roll Instrumentals Vol. 2
SCCD 1190 Lonnie Donegan – Just About As Good As It Gets Vol. 2
SCCD 1191 Great British Rock ‘n Roll Vol. 4
SCCD 1192 Great British Skiffle Vol. 4
SCCD 1193 Cliff Richard – Just About As Good As It Gets
SCCD 1197 Great Rockabilly Vol. 4
Uppräkningen ovan är ganska imponerande. Det handlar om en serie dubbelalbum utgivna av den engelska etiketten Smith & Co vilka alla får oss älskare av historiken runt anglosaxisk rock´n roll, skiffle och tidig rock-a-billy att rensa plats i skivhyllan. Nu kan vi definitivt snacka om ett projekt med rubriken ”back to the roots”. Hela den här albumserien är producerad med en enda målgrupp i åtanke, de som är intresserade av rockmusikens historia, och hugger ni ett album är risken överhängande att ni köper hela paketet. Ni spelar säkert inte hela serien på en sittning, men är ni intresserade av musikhistoria är de här albumen ett måste.
Albumen är synnerligen kompetent sammanställda och har snygga och innehållsrika texthäften. Genomgående är också att alla album alla hr en mycket bra ljudkvalitet. Detta dock skrivet med brasklappen att många inspelningar vid denna tid gjordes under primitiva förhållanden och inte ens med digitala trollspön kan allt få ljudkvalitet som matchar 2000-talet.
Nu är huvuddelen av dessa album inriktad på den brittiska musikhistorien och självfallet kan vi diskutera huruvida det existerade någon ”great British rock´n roll” innan Cliff Richard spelade in "Move It"? Men faktum kvarstår, cockneygrabben Tommy Steele var en av det sena 50-talets fixstjärnor på den europeiska marknaden. Sedan kan man tycka vad man vill om dennes repertoar men lik förbaskat slog han faktiskt igenom med en egenhändigt komponerad låt, "Rock With The Caveman". Även om nu denna låt inte tillhör det material som sätter dagens hitlistor i brand, men vi var ganska svältfödda på rock´n roll år 1956. Det var mera ”Vad tar ni för valpen där i fönstret” än ”Tutti Frutti” i den dåtida radions fåtaliga musikprogram. Vi svenskar har också en tendens tro att England hade ett större utbud av sådant än vad vi hade under den här tidsperioden men det är inte sant. Engelska BBC var, om möjligt, än mer folkbildande och urtråkigt än det svensk radio sände i sina två kanaler under sent 50-tal. Ville engelska tonåringar höra pop eller jazzmusik så fick de göra det på andra ställen än där BBC regerade. För tonåringar vid den här tiden var stationen Radio Luxembourg det enda andningshål som existerade. Dessvärre var stationens mellanvågssignal ganska svag här uppe i Skandinavien så dess musikutbud avbröts ofta av rumänska dödsmarscher och annat elände vars sändningssignaler låg precis bredvid 208megahertz.
Så även om rockhistoriens skribenter alltid varit så vänliga mot namn som Marty Wilde, Terry Dene eller Terry Wayne så visar det mest att sagda skribenter inte har en aning om hur musikklimatet under slutet av 50-talet såg ut för de som vistades i det.
För det mesta kunde vi mörda bara för att få lyssna till den sorts musik vår föräldrageneration förfasade sig över. Ett faktum som säkert är svårförståeligt för dagens musiklyssnare vilka kan plocka in all jordens musik via bredbandet i sin mobiltelefon.
Denna albumserie visar också, med all önskvärd tydlighet, att bredden på den musik en uppväxande genration favoriserade var lika stor nu som då. Skiffle och olika former av jazzmusik var lika populär som elektrifierad rockmusik.
De som arbetat med sammanställningen av material till denna serie ska också ha en stor eloge för att de grävt djupt i arkiven. Detta för att kunna erbjuda sådant låtmaterial lyssnaren inte springer på varje dag. Ett talande exempel är dubbelalbumet ”Cliff Richard – The Original Recordings 1958-59” där den första tagningen av ”Living Doll” inkluderas. Det handlar då om den upprockade varianten av låten vilken endast förekom i filmen ”Serious Charge”. Det bjuds också på ett antal alternativa stereotagningar av låtmaterial vilket i monoform hamnade på Cliffs olika vinylprojekt under denna tidsperiod.
Såvitt jag har kunnat konstatera så är hela den här serien ett lågprisprojekt och med tanke på vad originalpressningarna av det här låtmaterialet kostar på den begagnade skivmarknaden får kunden definitivt valuta för inköpskostnaden. |
|
|
|
|
  Lennart Wrigholm 2010-07-19 |
|
 |
|
|
|
|
|
|
| |
 | |  |
|
| |