 |
Mera Blues!
Mera Från The Essential Blues Archive (SPV Blue), Jimmy Reed - Ain´t That Lovin´ You Baby, Big Bill Broonzy - Volume 1 The Pre-War Years, Big Bill Broonzy - Volume 2 The Post-War Years, Ray Charles - The Soul Of A Man
Så har tyska SPV-etiketten fortsatt sin välgärning för er som vill förkovra er I den amerikanska bluesens historia. Allt till lågpris med fantastisk ljudkvalitet, bra låtval och omfångsrika booklets författade av engelske Neil Slaven. Något som garanterar att ni får en kompetent guide när det gäller dessa herrars historia.
Först ut är Jimmy Reed. En av de mest inflytelserika och framgångsrika bluesmännen från sin generation. Endast BB King sålde fler plattor än han och Reed hade inte mindre än fjorton hits på R&B-listan under sin livstid.
Reed´s skivinspelningar var de som utgjorde bränslet för hela 60-talets engelska rhythm & blues generation. Rolling Stones, The Yardbirds, The Animals och Pretty Things. Alla köade för att plocka coverversioner från Jimmy Reeds repertoar.
Det ironiska i Jimmy Reeds historia är att han faktiskt erbjöd Chess Records sina första demoinspelningar men fick nobben. Då gick han till Vee-Jay och resten är historia.
Utan Jimmy Reed, ingen Big Boss Man, Baby What You Want Me To Do eller Bright Lights Big City.
Big Bill Broonzey lämnade efter sej en imponerande inspelningskatalog. Märkligt att han i en interju berättade följande: "My mother said I was the laziest kid she got. And she got 21 babies. I was the seventh child and I was the laziest of them all!"
Fast knappast gällde det uttalandet när det kom att handla om musik. Broonzey tillverkade sitt första stränginstrument av träet från cigarrboxar och därefter var det ingen återvändo.
Under sin långa karriär tog Broonzey för vana att sätta egen text till traditionella melodier. Genom att förlagslägga dessa under eget namn tjänade han en och annan ordentlig hacka. Detta till skillnad från många av sina kollegor. (Så det kanske låg något i vad mamma sa?)
1941 spelade Bill in Key To The Highway. En melodi som först spelades in av pianisten Charlie Segar. Men det var Broonzey´s inspelning som blev den mest kända.
Två andra låtar som spelades in under samma år, All By Myself och I Feel So Good. Den sistnämda har sedermera blivit inspelad av generationer bluesmän. Både svarta och vita.
Inspelningarna på Ray Charles albumet kommer från 50-talets första halva. Hans karriär har beskrivits utförligt tidigare på den här websidan så jag lämnar den därhän. Man kan bara konstatera att Ray Charles kallades "the genius" med all rätt. |
|
|