 | Pink Floyd – Musiken, Människorna, Myterna
av Bengt Liljegren |
 |
| The Darks Side Of Pink Floyd! |
Mitt personliga förhållande till den engelska gruppen Pink Floyd har alltid varit, minst sagt, spänt. Till och med så ansträngt att jag alltid tidigare hävdat att om man äger gruppens två första singelplattor, ”Arnold Layne” och ”See Emily Play”, så äger man allt som är värt att lyssna på med dem.
Jag orkade aldrig med deras albumproduktion när de en gång gavs ut för jag tyckte alltid att dessa mest var testplattor för hi-fi nördar. Att sitta och lyssna på hur en massa ljud studsar runt i stereohögtalare har aldrig varit min avdelning för partymusik.
Jag fick dock anledning till omprövning när EMI för ett antal år sedan gav ut samlingsalbumet ”Echoes”. Ett album jag tog med mig på en semestervistelse i Italien och lyssnade igenom några gånger i hörlurar under ett parasoll. Det var då jag kom på att det faktiskt var ganska njutbart att lyssna till Pink Floyds evighetslånga ljudmattor. I alla fall om hjärnan bedövades med ett antal glas etterstark brandy.
Därefter har jag aldrig spelat igenom detta samlingsalbum förrän nu, den här gången utan mer stimulans än sidorna i den här utmärkta boken.
Bengt Liljegrens bok avslutas med en imponerande index av källor och litteratur som tidigare utgivits runt Pink Floyd och tveklöst har författaren läst dem alla. Han var ju knappast ens född när gruppen gav ut sina första plattor. Men Bengt har uppenbarligen den sällsynta förmågan att kunna tillgodogöra sig information och sedan skriva något eget runt den. För visst har jag tidigare läst böcker och artiklar om Pink Floyd, konstigt hade det varit annars, gängets aktiviteter har ju gått som en följetong i tidningar som Record Collector och Mojo i åtskilliga år. Men jag har knappast läst denna information skrivet på ett mer underhållande sätt än på den här bokens närmare 350 sidor.
Medlemmarna i Pink Floyd har, trots sina gigantiska framgångar, lyckats bevara sin anonymitet genom åren. Ingen rockgrupp av sådan dignitet har på samma sätt lyckats bevara sina privatliv, detta trots att det genom åren varit konflikter av världskrigsdignitet i leden om vem som skulle få den åtrådda platsen som gruppens ledare. Liljegren lyckas med att beskriva detta utan att falla i samma fålla som slaskpressen, detta trots att denna kamp sannerligen inte skett utan att det skördats offer.
Till och med den delikata uppgiften att berätta historien om gruppens grundare och första ledarfigur, Syd Barrett, klarar författaren utan att stilmässigt köra i diket.
Bengt lyckats till och med förklara skillnaden på termen Rhythm & Blues sedd ur ett nutida och ett 60-talsperspektiv så att en yngre läsare enkelt förstår det. En nog så viktig ingrediens om boken ska nå en sådan läsekrets.
Det här är den absolut bästa bok jag någonsin läst om Pink Floyd. Frågan är om det inte är en av de bästa musikbiografier jag någonsin läst och jag har sannerligen läst de flesta. Bättre betyg kan jag inte ge.
Den här boken rekommenderas tveklöst till alla som är intresserade av engelsk rockmusik i allmänhet eller Pink Floyd i synnerhet. Boken är mycket välskriven och lättläst och texten kompletteras med en föredömligt sammansatt diskografi. Den tillhör helt enkelt grundkursen inom ämnet populärmusik.
|
|
  Lennart Wrigholm 2010-12-17 |
|
 |
|
|
|  |
|