 | Livet
av Keith Richards |
 |
| Rock |
Ja var ska man börja? Kanske med att applådera Keith Richards för att han lyckats överleva under alla dessa år. Kanske med att applådera alla runtomkring honom som över huvud taget stått ut med honom? Ja man kan applådera åt höger eller vänster; sanningen är den att Keith Richards självbiografi ”Livet” är precis så bra som man nästan inte vågade hoppas på.
Historierna är många och de oauktoriserade biografierna likaså. Keith Richards livsverk inom rockmusiken består till lika delar av musik som av historier kring honom. Nu har han (med hjälp av författaren James Fox) tagit (koka-)bladet från munnen och ger sin egen version av ett osannolikt liv som självutnämnd soldat i rockens livslånga tjänstgöring.
Från andra världskriget fram till idag. Det är en lång resa. Det framgår allteftersom att Keith Richards är en ensamvarg i grund och botten. Den utsatte som fick sin revansch och i strålkastarljuset fick en andra chans i livet. En chans han till viss del tog, men förlorade sig själv i ett av de mest dekadenta heroinmissbruk som någonsin nått trycksvärtans möte med pappret.
En tes är att Keith Richards skrev boken, bland annat för att avliva evighetslåga myter om honom. Blodbytet, palmen och hatkärleken till Mick Jagger får här sitt facit. Och inget är som man först trodde
Det är en fantastiskt avslappnad biografi, som troligtvis växer i den engelskspråkiga versionen då språket är precis så där Keith-nonchalant men likväl träffsäkert som bara han kan uttrycka sig via.
Så här i efterdyningarna av Markus Larsson-gate är det, efter att ha läst boken, både lätt och svårt att förstå hur en rockhjälte orkar bry sig om en flera år gammal recension.
Under ett halvt sekel har Keith Richards ego och självbild byggts upp till osannolika proportioner och utgångspunkten i varje moraliska, etiska eller juridiska ställningstagande är i tio fall av tio honom själv. Jagger, Jones, Polisen, Domstolarna, Kvinnorna. Ingen av dem klarar sig undan Richards egen dom. Alla andra är helt enkelt inte honom själv. Varje rispa på denna förvånansvärt bräckliga yta riskerar att växa sig till en spricka som sedermera kan krossa allt. Åtminstone är det en pseudo-psykologisk förklaring så god som någon.
Men å andra sidan. Han är ju Keith Richards för helvete!
|
|
  Anders Samuelsson 2010-11-25 |
|
 |
|
|
|  |
| Författare |
| Keith Richards |
| Utgivningsår |
| 2010 |
| Förlag |
| Norsteds |
| Språk |
| Engelska |
|
|