|
|
 | Svedberg and the Hillside Stranglers
Svedberg and the Hillside Stranglers |
|
|
| Träffsäkert! |
Under första genomlyssningen av Svedberg & the Hillside Stranglers självbetitlade EP slås en sträng an i mig. Låtarna påminner om allt jag tidigare hört, men samtidigt inget alls, och framförs med en fumlig briljans som får mitt luttrade indie-hjärta att börja slå baktakt. Inledande ”Magnolia” brakar lös i en odefinierbar mix av popmusikens allra finaste essenser, sammansvetsat med en rytmsektion och ett trumpetspel som skickar låten högt ovan den vanliga dödliga popmusiken. De musikaliska kasten är så tvära och oväntade att låten borde levereras med en ledstång för säkerhetens skull.
Tämligen snart står det klart att det inte går att räkna ut vad som komma skall. Andraspåret ”Someone else, somewhere else”, med sitt sällsamt smittsamma gitarrkomp och trallvänliga refräng har ytterst få likheter med sin föregångare. Och så fortsätter det…
Men EP:ns höjdpunkt är utan tvekan den underbart vackra och rödvinsvemodiga ”Sapphire”. Det är förstå då som sångaren Niklas Svedbergs röst flyttas fram i strålkastarljuset. Med en Richard Ashcroft möter Jonathan Richman-röst levererar han ett vemod som sträcker sig bortom det skrivna ordet. Kort sagt, när text och musik övergår till att bli enbart musik.
Good morning Sapphire, rise and shine
It’s a horrible day but it’s good to be alive.
Five cups of coffee in a cheap café
And nothing will be done today
När de fem låtarna spelats om och om igen försöker jag skapa en helhetsbild av vad jag precis upplevt. Men det finns ingen helhet inom syn- och hörhåll. Istället finns fem mer eller mindre fantastiska popspår som vart och ett har sin egen identitet och dragningskraft. Framtiden ser lika ljus som oförutsägbar ut för Svedberg & the Hillside Stranglers. |
|
  Anders Samuelsson 2009-07-05 |
|
 |
|
|
|
 |
|
|