|
|
 | Magic Kids
Memphis |
|  |
|
|
| Solskenssmittande imbecill-pop |
Albumdebuterande Magic Kids hymlar inte med sina referenser. I pressreleasen nämns Brian Wilson, Van Dyke Parks, Jeff Lynne och (lite väl önsketänkande) Motown-soundet. Magic Kids har lyckats sammanställa elva trallvänliga låtar som får även den mest nedslagne personen att känna sig lättare i sinnet under skivans gång, utan att väcka några djupare känslor. Det blir en light-variant av Beach Boys, fast i indiepop-tappning á la Belle and Sebastian och i slutändan bjuder de dyster-glada tonerna och trallvänliga men inte särskilt djupsinniga texterna inte på några större aha-upplevelser.
Men varför söka aha-upplevelser? ”Memphis” är knappa tjugonio minuters lättlyssnad pop av det finare slaget. För vad som gör att ”Memphis” känns befriande i denna tid, när det unika ständigt eftersöks, är att det okonstlade och begagnade får flyga fritt. ”Candy”, med den femtiotals-sockersöta refrängraden ”There’s no candy sweeter than my baby” sprudlar av charm. Likaså inledande ”Phone” (vilken rent melodimässigt är Hermans Hermits ”Im into something good”) gör att solen skiner lite extra starkt.
Är det då bra eller dåligt? Efter att inledningsvis avfärdat skivan som ett feltajmat skivsläpp hemmahörandes på grillfesten har den vuxit sig in i medvetandet, fått fäste och öppnat kanaler som gör att det inte längre går värja sig. ”Memphis” är imbecill-pop när den är som bäst; rak, lekfull och beroendeframkallande.
|
|
  Anders Samuelsson 2010-08-15 |
|
 |
|
|
|
 |
|
| Betyg |
 |
| Bolag/Distributör |
| Matador/Playground |
| Utgivningsår |
| 2010 |
| Genre |
| Indie, Pop |
| Artist/Grupp land |
| USA |
|
|
 | Låtlista |  |
|
|
|
|
| Värt att notera | |
|
|
|
| Om ni någonsin funderat över hur det skulle låta om Elvis Costello sjöng i ett Beach Boys-coverband så får ni facit i och med ”Hideout”. |
|
|
|
|
|
|
|