|
|
 |
 | Relaterade inlägg |  |
|
 |
| Externa artistlänkar | |
|
|
|
|
 | Magnus Carlson & Moon Ray Quintet
Echoes |
|  |
|
|
| Indiejazz? |
Till att börja med förtjänar Magnus Carlson någon typ av utmärkelse för det arbete med att befrämja den goda smaken som han ägnat sig åt genom åren. Och då menar jag inte bara hur han i början av Weeping Willows karriär fick medelålders män att gråta till tonerna av välvalda covers som "Pledging My Love" och egna Walker Brothers-ekande låtar som "Broken Promise Land". Inte heller hur han lite senare i bandets historia samt på sina svenskspråkiga soloskivor fick något yngre män att gråta till mer Smiths- och Depeche Mode-doftande toner.
Nej, för min egen del började det strax innan. Ett tag arbetade Herr Carlson som bartender/discjockey på ett ställe på Bondegatan i Stockholm som jag glömt namnet på men som låg i en lokal som numera hyser restaurangen Sonjas Grek. Det var ett mycket trevligt ställe med stilren inredning och en gemytlig bar där Magnus Carlson alltså stod och serverade drinkar och spelade musik. Bra musik givetvis. Och ville man höra "Return of the Grevious Angel" med Gram Parsons gjorde Magnus tummen upp och spelade.
Ja, också har han ju dessutom en landets bästa röster. Inte att förglömma. Nu har han dessutom ett band bestående av några av Sveriges bästa jazzmusiker och släpper album nummer två med denna outfit. Liksom på debuten är det ett gäng covers som blir klädda i en välsittande jazzkostym. Det är ömsom standards, ömsom udda låtar ur den moderna pophistorien, men allt får enhetlighet och vigör med detta minst sagt spänstiga band.
Nina Simones klassiker "Feeling Good" hör till de mera uttjatade låtarna men Carlson & Co kringgår fällan att låta uppenbara genom att arrangera bort Simones distinkta blås och därmed gör de låten till sin egen. Även en modernare klassiker som Nick Caves "Love Letter" känns efter lyssning som ett Moon Ray Quintet-alster. Överlag är "Echoes" en liten pärla med en fin vokalist i högform och ett följsamt band. Detta är den typen av jazzplatta även du som inte gillar jazz faktiskt kan ta till dig.
Magnus Carlsons gärning som kvalitetsspridare fortsätter således, dels som artist, dels som ögonöppnare - en av höjdpunkterna på skivan är nämligen Thom Yorkes fantastiska "Black Swan. Och jag som inte ens gillar Radiohead... Tack, Magnus. Igen. |
|
  Niclas Gustafsson 2010-11-12 |
|
|
|
|
|
 |
|
|