|
|
|
|
Hårdrock
|  | | |
|
 |  | Sommar - Snart är den här | | Animal Collective - "Merriweather Post Pavillion". Helt sjukt att jag missat den... | | Majorian - "Majorian EP". 90-talsdoftande indiepop från Danmark som sätter ett leende på mina läppar | | Hayao Miyazaki - "Nausicaä of the Valley of the Wind". Mangaserie och bioaktuell |
 |  | Restskatt - Deklaration 2009 känns lika kul som nageltrång | | Tingsrätten - TPB-rättegången. Fängelse och 30 miljoner i böter? Vem har dem mördat egentligen? | |
| |
| |
Jag skall göra det enkelt för mig denna vecka och lista några av historiens bästa hårdrocksskivor. Häng inte läpp om just din favoritskiva saknas, för denna lista är i allra högsta grad partisk...
Utan inbördes ordning:
Rage Against the Machine - "S/T" (1992)
En tidslös klassiker som fungerar lika bra idag som den gjorde för 17 år sedan. Zack de la Rocha skriker fram slagord efter slagord tätt ackompanjerat av tidernas kanske funkigaste hårdrocksriff. Inom några år var tyvärr världen besudlad av tramsiga kopior som även de försökte kombinera rap och metal. Dock med ett betydligt blekare resultat.
Bästa spåret: "Killing in the Name"
Entombed - "Clandestine" (1991)
Pionjärerna inom den skandinaviska dödsscenen följde upp debuten "Left Hand Path" med vad som skulle komma att bli deras bästa skiva till dagens datum. LG-Petrov hade hoppat av skutan och Nicke Andersson fick rycka in som vokalist på skivan (dock tillskrevs den äran sessionsvokalisten Johnny Dordevic i konvolutet).
Obligatorisk för den som påstår sig vara ett fan av svensks döds.
Bästa spåret: "Evilyn"
Nile - "In Their Darkened Shrines" (2002)
Många lyfter nog ena ögonbrynet nu och undrar om karln inte skrivit fel. "Borde det inte vara 'Black Seeds of Vengeance' han menar?" Näpp.
Förvisso är den skivan också ett mästerverk men den här är i alla avseenden starkare än föregångaren och känslan att springa omkring i katakomber med ökensanden blåsandes i nyllet är nästan påträngande verklig när man lyssnar på den här skivan.
Bästa spåret: "Wind of Horus"
Judas Priest - "Stained Class" (1978)
Fick mycket negativ uppmärksamhet på grund av två sinnessvaga tonåringar som beslöt sig för att genomföra en ansiktslyftning med hagelgevär. Föräldrarna påstod att snubbarna i Judas Priest stod ansvariga på grund av de självmordsinspirerande texterna i "Better by You, Better Than Me" och "Beyond the Realms of Death". Amerikanska föräldrar kan då skylla på allt förutom sig själva... Grymt bra heavy metal i alla fall!
Bästa spåret: "Beyond the Realms of Death"
Slayer - "Seasons in the Abyss" (1990)
Myntandet av thrash metal som genre må tillhöra Metallica men förfinandet av den tillhör Slayer i och med "Seasons in the Abyss". Pretentionslöst, rakt och fläskigt är några av de saker som kommer till tankarna när skivan blåser igång med "War Ensemble". Tusen gånger mer obligatorisk att ha i skivhyllan än någon av Metallicas senare album (inkluderat deras svarta album).
Bästa spåret: "Seasons in the Abyss "
Opeth - "Deliverance" (2002)
Återigen kommer några höja på ena ögonbrynet och den här gången tänka: "'Blackwater Park' gjordes inte 2002..." För det är ju "Deliverance" jag menar. Opeth's bästa skiva någonsin. Det finns inte en enda dålig låt på denna. Ingen känns tradig eller blasé efter några tusen omlyssningar. Det är få skivor förunnade.
Bästa spåret: "Deliverance"
Iron Maiden - "Piece of Mind" (1983)
80-tals Maidens bästa släpp. Soundet känns mer skärpt än föregångarna och låtarna (förutom "Quest for Fire" då) är rakt igenom geniala. Nicko McBrains stela insats bakom trummorna funkar förvånansvärt bra, även om den på senare år blivit förutsägbar och om möjligt ännu mera styltig.
Bästa spåret: "To Tame a Land"
Gojira - "The Way of All Flesh" (2008)
Fjolårets bästa dödssläpp. Fransmännen spinner vidare på sitt välformulerade recept mellan hederlig döds och mer progressiva tongångar. Meckigt som attan stundtals, "Toxic Garbage Island", varvat med skoningslöst rens, "Yama's Messengers".
Känns aningens surrealistiskt att de var på turné med In Flames förra året, som förband! Om någon frågar mig så borde det varit vice versa...
Bästa spåret: "The Art of Dying"
Sportlov - "Snöbollskrieg" (2002)
Svensk plojmusik när den är som bäst. Ungefär som Pure-X men med skillnaden att det verkligen är roligt och inte bara pinsamt. Matte Modin piskar trumskinn med sin patenterade handledsrörelse som aldrig förr och allt går så jävla fort. Läser man dessutom texterna så ligger det några ton ironi i botten, på bekostnad av fjantiga svartmetallare som tar sig själva på lite väl stort allvar:
Med istappar vi skär upp våra armar
I skaren vi pissar pentagram!
Stoppar snö innanför tröjan på barnen
Med lyftad snöboll vi tåga fram!
Bästa spåret: "Snöbollskrieg"
Meshuggah - "None" (1994)
Skivan som fick Meshuggah att låta som Meshuggah och inte som ett taffligt hyllningsband till Metallica.
Bästa spåret: "Humiliative"
Neurosis - "Times of Grace" (1999)
Vad är Neurosis arv? Jo, nämligen: Isis, MGR, Cult of Luna, Callisto, Pelican, Red Sparrows, osv.
Listan kan göras lång och att påstå att Neurosis kanske är en av vår tids mest trendsättande band är något av en underdrift. ”Times of Grace” uppvisar bandet i skarven mellan den starkt hardcorebetonade Neurosis, till den mer atmosfäriska och släpiga Neurosis. En helt fantastisk skiva med andra ord.
Bästa spåret: "Away"
Vader - "Litany" (2000)
Bandet som får Revaxör att framstå som ineffektivt. Furiöst driv med dubbelkaggarna och faktiskt rätt så catchy melodier. Är dock tröttsam i längden men likväl en milstolpe inom dödsscenen.
Bästa spåret: "Wings"
Death - "Symbolic" (1995)
Utan Chuck Schuldiner hade troligtvis begreppet “death metal” dröjt ända in till 90-talet innan genren fått upp farten. På denna, sin näst sista skiva med Death, traskar han längre bort från den gamla skolans dödsmetall och perfektionerar sitt mer progressiva sound till det yttersta. Till och med tråkmånsen Gene Hoglan gör ett habilt jobb bakom trumsetet. Chuck, du är saknad.
Bästa spåret: "Without Judgement"
Hypocrisy - "Abducted" (1996)
Var Peter Tägtgrens fascination av utomjordingar kommer ifrån kan man bara undra - eller säkert läsa om i en intervju gjord för tusen år sedan - men att det är passande låtmaterial måste man erkänna att det är. ”Roswell 47” är ju något av en modern klassiker vid det här laget.
Bästa spåret: "Carved Up"
Carcass - "Necroticism: Descanting the Insalubrious" (1991)
Nyligen åteförenade Carcass (men för hur länge?) gjorde, i likhet med Rage Against the Machine, konststycket att släppa en skiva för snart nästan tjugo år sedan men ändå få den att bli tidlös i sitt sound. För den kunde lika gärna spelats in förra veckan och ut på marknaden igår. Därför anser jag att Carcass är det bästa bandet inom sin genre, någonsin. Basta. Att skivan dessutom har slemmiga texter som påminner om doktorsavhandlingar om hur man bäst genomför en levertransplantation känns... fräscht?
Bästa spåret: "Corporal Jigsore Quandary"
"Vadan detta? Ingen Sabbath? Ingen Zeppelin? Ingen Metallica?!"
Absolut, även de kunde vara med i listan. Men om jag skulle skrivit in ALLA bra hårdrocksskivor som någonsin gjorts hade den här listan aldrig tagit slut. Nu blev det istället ett axplock av de riktiga pärlorna.
Om det är någon skiva ni känner verkligen borde varit med på listan, känn er fria att skriva det i kommentarfältet.
|
|
 |
  Andreas Fällman 2009-04-18 |
|
 |
|
|
|
|