 | The Kinks All Day And All Of The Night - Day-by-day concerts, recordings and broadcasts, 1961-1996
av Doug Hinman |
 |
| Kink-Size |
Äntligen! Nu har jag fått det bekräftat. Det var lördagen den 4 september 1965 som jag såg ett gäng blåfrusna engelsmän spela på Kommunalhusets balkong i Vara. I sina kråsskjortor och röda kavajer såg de lite malplacerade ut när de spelade igenom en rad av sina dåvarande, största, hits men herreminje vad jag tyckte de var bra. Väl hemma kammade jag håret i mittbena som Dave Davies och moderskapet fick nästan nervsammanbrott.
Men frånsett mina personliga minnen från 60-talet så kan alla vi som anser The Kinks vara ett av Englands största namn inom musiksvängen nu gotta oss åt amerikanen Doug Hinman´s 350-sidiga volym. Här kan ni hitta all tänkbar, och för all del en del närmast otänkbar, information om The Kinks 35-åriga karriär. (För hur man än vänder och vrider på det så får man nog anse att The Kinks numera tillhör rockhistorien.)
Givetvis bläddrar man först fram deras svenska framträdanden och får då information om att när de först satte foten på svensk mark, onsdagen den 1 september 1965, så inledde de med att göra TV-inspelning för programmet Drop In. Här mimade man till "Set Me Free", "Wonder Where My Baby Is Tonight" och "See My Friends". (Programmet sändes sedan den 31 december samma år). Därefter interjuades Ray Davies för Expressen där han uttryckte sin avsky för "Set Me Free" vilken han ansåg vara det sämsta han någonsin skrivit. Därefter var det dags att bege sej till Knivsta Folkpark där man spelade tillsammans med The Shanes.
Dagen därpå var det fotosession i Hagaparken (där resultatet sedan blev omslaget till EP´n "The Kinks In Sweden" innan det var dags att åka tvärs över Sverige för att spela på Liseberg i Göteborg.
Kinks hade ju heller inte varit Kinks om inte deras framträdande orsakat så mycket kravaller att framtida popkonserter på nöjesfältet bannlystes under ett par år och all sådan verksamhet flyttades istället till Lorensbergteatern i centrala Göteborg.
Sedan var det dags arr bege sej till Vara på västgötaslätten innan man söndagen den 5 september drog tillbaka till Stockholm för att ta båten över till Finland där ytterligare konserter väntade.
Därefter gjorde man några konserter i Danmark innan man drog till Island (av alla orter på jorden)) där man spelade på en biograf med det tungvrickande namnet Austerbjaerbio. Även här filmades man av isl TV och resultatet visades sedan på dansk TV den 14 februari 1966.
Resten av året turnerade man över hela Europa under paketnamnet Beat-65.
Som ni förmodligen märker så fick man inte ha några resefobier om man skulle bli popstjärna under denna tid.
Och så rullar det på. Tidsresan är närmast hisnande och man förstår både hur popmusiker vid denna tid hamnade i drog och alkoholmissbruk när man ser arbetsschemat. Om ni undrar vilket datum det var som Ray Davies fick avbryta en USA-turné för att åka hem och spela in ett enda ord för att ändra texten i Lola så hittar ni det. Skulle ni brinna av iver för att veta vilken dag det var som Dave Davies höll på att sparka Chrissie Hynde (Ray´s dåvarande damsällskap) av scenen vid ett gig i USA så hittar ni det också.
Titeln Day by day concerts, recordings and broadcasts lever verkligen upp till sitt namn.
Om ni tillhör dem, som i likhet med undertecknad och Pete Townshend, anser att Ray Davies är en av Englands mest underskattade kompositörer av odödlig brittisk pop så är den här boken något för er.
Det bästa är att man inte hinner många sidor innan man är uppe vid grammofonen och lägger på någon av gruppens plattor. Det är precis så en sådan här bok ska fungera.
Trots att den är alltför tung för genomläsning under en sittning så rekommenderar jag den å det varmaste. Kalla vinterkvällar, med en ångande kopp thé och The Village Green Preservation Society på skivtallriken. Bättre kan det inte bli! |
|
  Lennart Wrigholm 2004-09-06 |
|
 |
|
|
|  |
|